Verksamt ämne | Preparatnamn | Effekt |
Paracetamol | Alvedon och Panodil | A, AP |
NSAID: | ||
Acetylsalicylsyra | Magnesyl, Albyl, Aspirin och Treo (med koffein) | A, AP, AI |
Ibuprofen | Ipren, Ibumetin och Burana | A, AP, AI |
Diklofenak | Voltaren och Eeze | A, AI |
Naproxen | Naproxen och Alpoxen | A, AI |
A=analgetisk, AI=antiinflammatorisk, AP=antipyretisk
Paracetamol
Den exakta verkningsmekanismen för paracetamol är inte känd. Man tror att dess huvudsakliga smärtstillande verkan hänger samman med molekylens förmåga att fånga upp och oskadliggöra fria radikaler som frisätts bl.a. vid vävnadsskada. Dess antipyretiska effekt beror på att molekylen påverkar värmereglerande centra i CNS.
NSAID
Icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel är en grupp smärtstillande läkemedel som även har antiinflammatorisk verkan. Verkningsmekanismen för NSAID är att inhibera enzymfamiljen cyklooxygenas (COX), som möjliggör det första steget i bildningen av prostaglandiner. Prostaglandiner har en rad olika lokala regleringsfunktioner i många olika typer av vävnad, t.ex:
- Kärldilatation vilket möjliggör en inflammatorisk reaktion.
- Trombocytaggregationshämning.
- Förstärkande av smärtimpulser.
- Skyddande av magslemhinnan genom minskad magsaftsekretion.
Dessa effekter motverkas alltså av NSAID.
Eftersom prostaglandinernas magslemhinneskyddande effekt försvinner vid användning av NSAID, brukar man rekommendera patienter att kombinera behandlingen med omeprazol, en protonpumpshämmare som minskar magsaftsproduktionen. NSAID kan även användas i låg dos som profylax mot blodproppar, pga. dess trombocytaggregationshämmande effekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar