Melatonin och sex

Melatonin, eller N-acetyl-5-methoxytrypamin, är ett hormon som utsöndras från epifysen (lat. corpus pineale). Melatonin bildas från serotonin och processen påverkas av mängden ljus som träffar ögats retina (sv. näthinna). Det är alltså denna substans som främst ansvarar för den cirkadiska rytmen (24-timmarsrytmen). Ljuskänsliga ganglion i retina (d v s en tredje typ av ljuskänslig cell tillsammans med tappar och stavar) skickar vidare information om ljusläget utanför kroppen till den suprachiasmatiska kärnan (eng. suprachiasmatic nucleus, SCN) som ligger i hypothalamus. SCN har inte bara hand om den cirkadiska sömnrytmen utan ansvarar för all typ av cirkadisk aktivitet, d v s allt i kroppen som varierar med dygnet, så som hormonnivåer, kroppstemperatur, immunfunktion och digestionsaktivitet. Vad gäller sömn visade försök med råttor med skador på SCN att den totala mängden sömn hölls konstant, men längden på sömnperioderna blev helt oregelbundna.

Alltså, ju mer ljus ögat uppfattar, desto lägre halter av melatonin frisätts till blodet.

Melatoninet verkar sedan via hypothalamus, som är en länk mellan det centrala nervsystemet och det endokrina systemet. Hypothalamus påverkar sedan i sin tur det endokrina systemet via hypofysen. De flesta av melatoninets effekter i kroppen förmedlas sedan genom aktivering av s.k. melatoninreceptorer. Men hormonet fungerar också som en kraftfull antioxidant och spelar en särskild roll i skyddet av DNA, då den, till skillnad från de flesta andra antioxidanter, är verksam i hjärnan innanför blod-hjärnbarriären.


Melatonin och reproduktionssystemet

Redan på 60-talet gjordes försök på råttor vars hypothalamus ständigt stimulerades med melatonin, vilket resulterade i en hämning av utsöndringen av gonadotropin och gonadaktiviteten i stort, och hypothalamus föreslogs därmed som den primära platsen för melatoninets inverkan på reproduktionssystemet (Fraschini et al., 1968). Även sekretionen av andra könshormoner så som LH och FSH har på senare tid visat sig påverkas av melatonin. Melatonin har alltså en visad effekt på kroppens gonadhormoner, men verkar även via receptorer direkt på testis, epididymis, vas deferens, prostata, ovarierna och bröstkörtlarna (S.F. Pang et al., 1998).

Här är en schematisk bild över de olika nivåer där melatoninreglering sker, längs med hypothalamus-hypofysen-gonadaxeln samt direkt på reproduktiv vävnad hos man respektive kvinna:

SCN skickar informationen den mottar från retina vidare till andra delar av hypothalamus samt till epifysen. Epifysen syntetiserar därefter en viss mängd melatonin som ger ytterligare information till hypothalamus, men som även direkt påverkar hypofysen, men även gonaderna (testiklarna respektive ovarierna) samt epididymus, vas deferens, prostata och bröstkörtlarna.

Det finns alltså en fotoperiodisk reglering av reproduktionssystemet, där melatonin verkar bära huvudansvaret. Denna reglering skulle kunna garantera att djurens avkomma föds under en period med optimal tillgång på föda vilket vidare skulle vara fördelaktigt för artens överlevnad. Därmed tycker jag att det finns belägg för att minskade melatoninnivåer pga. större mängd solljus under de ljusare perioderna på året ger en ökad sexlust!